Personlig födelsetavla till Abbe. 

En tavla i verklig skala med bebisen i rätt längd och med angiven vikt, namn och födelsedag. 

Poster från Design Letters med hela alfabetet. 

Poster med alfabetet & fina bilder därtill.

Ett schysst åk är väl aldrig fel? 

Gåstol, batteridriven polismotorcykel med ljud & blinkande ljus (!!) och en hopp-ko. 

Ett djungeltält i neutral färg där Abbe kan mysa med djur, filt & en bok. (Där mamman och pappan får plats).

Det här med dop, då tar vi i från tårna med önskelistan! 

Önska sig får man, sånt som håller ett tag, är pedagogiskt och lite av det som kommer leda till mycket skratt och minnen för livet. 

Abbe försöker vi överösa med djur, i alla former och färger! 

Här kommer några fina exemplar från Brigbys. Det är "troféer" att hänga på väggen, finns att beställa lite var stans på nätet.

Han har hunnit få ett Lejon av storkusin & faster och ett rådjur från mammas kollegor! Nu vill han ha fler till sitt djungelrum! 

Jag talade med en av mina barndomsvänner igår. Vi hade ett långt samtal om ditten & datten. Jag försökte bland annat förklara att man blir totalt oviktig när man fått barn.

Huvudpersonen i mitt liv brukade vara jag, vad vill jag - hur mår jag?

Det finns inte längre. Istället handlar allt om det jag producerat i min (som barnmorskan uttryckte det) lilla fina livmoder.

Min son, mitt förstfödda barn. Det är han som får allt jag har, han är stjärnan i filmen om mitt liv. 

Jag reflekterar inte längre kring hur jag mår, vad jag önskar i mitt liv eller funderar på mitt nästa steg. Det är han, vi och allt är här och nu. 

A och jag har varit förkylda en tid, jag har haft ont i halsen, huvet, varit snorig och allt det andra som hör en förkylning till. Det enda jag haft i åtanke har varit lillpjukens rossliga andning och risiga hosta. Märkligt att känna att "jag inte varit förkyld" eftersom allt fokus varit på honom. 

Men så är det, när man blir morsa. 

Elin finns liksom bara i periferien - mamman står givakt och gör allt. 

Det trodde jag aldrig, att jag skulle känna som jag gör, uppfatta mig själv som jag gör. 

Igår började grabben komma tillbaka lite, efter tysta dagar utan skratt eller surr drog han på smilbanden och tjattrade lite med mig.

Det är då man känner tacksamhet & innerlig glädje. 

Han börjar piggna på sig och vi har klarat oss igenom en helt vanlig förkylning.