Idag är det fjärde November.

Beräknad BF var 1 November.

Jag väntar alltså på övertid och än så länge visar pysen inga tendenser på att vilja komma ut. 

Det börjar bli tröttsamt på riktigt!

Är iallafall glad över att André har varit ledig idag. Vi har tagit det lugnt, han har tvättat till morgonen och därefter åkte vi  ut till Birsta för att uträtta några ärenden.

Nu har vi handdukar till skötbordet, brandvarnare & mat i kylen.

Det betyder att jag kan slappna av nån dag till utan måsten. 

Dessutom fick jag ett ryck här på kvällskvisten - trotsade foglossningar och bakade Nutellakakor. 

Hoppas pappan gillar dem för frysen är full. 

Kom nu bebis! Vi längtar efter dig! 

, 

Sitter fast i en kropp som är smärtande, stor och otymplig.

Jag känner mig så oerhört ful och skäms inför min sambo.

Min fina sambo som berättar för mig att han är tacksam för att jag går igenom det här för oss.

Han som säger att jag är fin för att jag är gravid och bär på vårt barn.

Att gå upp 36 kilo är ingen dans på rosor. 

Att inte kunna ta på sig strumporna själv är inte heller så kul.

Att gråta i ren frustration hör till varje dag nu..

Jag kan inte sitta, stå eller ligga på något sätt som inte gör ont.

Idag är 1 November, graviditeten är fullgången men vart är bebis??

Nämeeeen - i magen! Uuuuuh. Kom ut. Kom ut. Kom ut.

Trodde inte att det skulle kännas såhär.. Känner mig förstörd. Både fysiskt & psykiskt.