Innan du dör..
...vill jag att du ska veta att jag minns hur vi åkte snowracer ända ner till Granån.
Innan du dör vill jag att du ska veta att jag kommer ihåg hur du visade mig Förgätmigej i diket vid Hussborg.
Innan du dör vill jag att du ska veta att ingen gör bullar som du.
Innan du dör försöker jag berätta hur mycket glädje du givit mig.
Hur mycket du lärt mig om min tjurighet, mitt värde och om livet.
När du går vill jag att du ska ta med dig att jag alltid känt mig älskad av dig. Att du varit mer än jag någonsin kunnat önska mig.
Du måste veta att jag blivit den jag är med dig i ryggen. Du har varit en trygg punkt, du har alltid stöttat och funnits där när jag kommit med svansen mellan benen.
Jag högaktar dig i den milda grad att jag inte vet hur det ska vara möjligt att fortsätta leva utan dig. Hur gör jag? Hur ska jag kunna andas när du inte längre finns?
Vem ska berätta för mig att "det förstår jag väl att jag inte kan..." Hur ska jag leva utan dina "det måste du väl begripa"?
Hur ska jag kunna öppna mina ögon när jag inte längre kan se dig?
Jag vill bara berätta för dig att jag älskar dig. Att du är den bästa av alla människor jag vet!
Jag börjar förstå att du inte kommer finnas för evigt och det gör mig så ledsen.
Jag hoppas att när dagen kommer, om en evighet till, att mina lyckliga minnen av dig kommer att överväga sorgen och saknaden.
Jag hoppas att du lämnar mig utan oro, att du vet att jag kommer klara mig själv. Att det vart människa av mig med.
Jag önskar att du fick finnas för alltid, med mig. Och säga att du ska koka ett ägg, hämta posten och fråga mig "nått nytt".
Mormor
Trippelt hurra!
Livet med en treåring. Undrar hur många artiklar, böcker, varningstexter, frågor och rop på hjälp som har tillkommit som en direkt följd av treårstrotsen.
Här snackar vi spaltmetrar.
Nu kallas den inte trots längre, nu heter det "självständighetsperiod". Pedagogiskt och positivt klingande så att varje förälder ska få mer förståelse för sina galningar till avkommor.
Jag kan räkna på en hand alla de utbrott min son fått då jag själv INTE velat lägga mig och grina som en blöt fläck på golvet.
Sedan hans lillasyster kom så har saker och ting eskalerat, jag förstår att det blir otroligt mycket för honom då en ny familjemedlem dyker upp och inte nog med det - han ska in i självständighetsperioden också!
Han är inte bara världens roligaste unge mellan varven han är också världens argaste.
Det är liksom bara höga berg och djupa dalar. Men när det varit skarpt läge, om lillasyrran varit sjuk, skrikit eller något annat krisigt så ställer han upp med sin bästa sida. Ger napp, leksak eller bara håller sig i skinnet. Helt otroligt!
Kanske är det just de fina sidorna som gör att man blir gråhårig av motsatsen?
Han har också fått någon typ av separationsångest, kanske mörkrädsla men är väldigt mammig. På natten så har det hänt att han följer med mig ut till köket när jag ska slänga ihop en flaska till hans lillasyster som ligger brevid honom i sängen.
Det är OTROLIGT mycket känslor och som tur är har han alltid haft talet med sig. Och en utmanande mamma som beskriver hur det känns att vara glad, arg, ledsen osv. Så att han lär sig att känna igen.
Han beskrev det som att han blir rädd när jag går & att han är vilse. Vilse. Vilket beskrivande ord.
Han har också sagt att det är läskigt när jag skriker och blir arg. Och jag känner när han är glad och tacksam för då säger han "jag älskar dig mamma".
Jag vet liksom innan han säger det att det ska komma eftersom han är glad, till freds, sedd och vi haft en rolig eller trevlig stund.
Som på bilderna nedanför, då han fick äta sin middag med fingrarna vid diskbänken. I kockkläder. Jag sa ja vid första frågan, vad kan gå fel? Ingenting.
Så där stod vi, jag påtade på och han åt mat. All mat dessutom. Sen diskade han över hela köket. Det är ju bara vatten och ibland måste man säga ja också. Det bara är så och då blir det som minst friktion.
Nu fyller han hela tre år, tre av de mest påfrestande och underbara åren av mitt liv.
Jag kommer aldrig någonsin glömma hur ut och in jag var den första tiden med Abbe och skillnaden vid barn nr 2.
Jag är tacksam för att han är frisk, glad och så rolig. Att han tycker om musik och dansar med mig i köket. Att han är en klippa på att städa och plocka upp efter sig. Jag är stolt över att han vågar och är modig, testar nytt och kan vara mjuk & go.
Jag hoppas att han definieras som ett tryggt barn och en snäll vän.
Han är och förblir mannen i mitt liv.
Erik Abbe.
Grattis på treårsdagen älskade unge!
Thomas Sabo
Thomas Sabo Charm Club
På alla hjärtans dag fick jag ett armband av André & en första berlock, bokstaven A. Oklart om det står för André eller Abbe, vilket som för mig. Ovetskapen är fin i sig.
Det finns så otroligt många fina berlocker att fylla på med och minst lika många tillfällen. Morsdag, födelsedag, bröllopsdag, julafton och alla andra dagar värda att fira där emellan.
Nedan följer ett axplock från Thecharmshop.se, priserna varierar mellan 250 kr upp mot tusenlappen.
Kostsamt kan tyckas även om värdet ligger i de olika berlockerna och tanken bakom varje gåva.
Fru Granzell anropar!
Nu är jag en fru, mitt alias på A's telefon kommer till sin rätt - Spelarfrun.
Jag är gift och Abbe är vigd in i den kristna tron. Jag tycker det är fint att kunna tänka "där vi står utan makt och inte räcker till kan det finnas något mer för honom".
Det är en tröst för mig att tänka så, det finns alltid mer än det vi ser.
Alla har inte Instagram så jag delar med mig lite av bilderna som proffsiga Jessica Karlsson tagit.
Så fina och ännu har vi bara fått tagit del av en liten hög bilder!
Här kommer bilderna vi har, från en kanondag, en solig lördag den 9 Maj 2015, Selånger, Sundsvall.
Om någon önskar att komma i kontakt med superduktiga fotografen Jessica, hör av er i en kommentar så svarar jag med hennes mejladress!
Tack för att du fångat de fina i vår dag!
Vilken dag!
Prästen Tomas var med och förgyllde vår Groupie innan kyrkan idag!
Vilken präst, vilken bild, vilket gäng och vilken dag.
Jag återkommer med detaljer, nu ska jag kasta in handduken. I sviten på ett hotell i Sundsvall. Med en sovande man - make - vid min sida. ❤️
Tack till alla inblandande. Jag återkommer till er med. Det är tack vare er vår dag blivit vad den vart! 💕
Familjelycka!
Abbe kom till världen genom kejsarsnitt den 9 November 2014.
Kl 03:05 beslutade man att jag skulle ner på operationen och förberedde mig för detta.
En kort liten stund senare får jag veta att det är upptaget just nu och jag fick vänta på min tur. Föga visste jag då att Vilde Tildes mamma låg på "min plats".
En mamma som gick i min föräldragrupp.
Så Tilde i de rosa byxorna var först ut.
Efter henne kom Abbe och sist men Absolut inte minst var Elise.
Även Elises mamma ingick i föräldragruppen. Så där va vi, alla tre, akutsnittade på samma dag. Ingen av oss på utsatt datum.
Papporna knöt an till bebisar över en Biteline-pizza på BB medan mammorna återhämtade sig på respektive rum.
Vi försöker att ses i samband med varje månadsdag och denna dag var inget undantag.
På plats i Granloholm hemma hos Elise med familj denna gång, vi käkade sushi & snackade massa tok. Abbe fick låna Elises babysitter & brudarna hängde på golvet. Kiwi (eller Kokkos??) busade med Elise och Tilde snurrar runt, runt.
Såhär kan det se ut när familjerna ses för att umgås.
Vi, Team Abbe, är väldigt glada att vi har er. Jag är glad för mammorna, för pappornas skull & för barnens.
Hela vår föräldragrupp har varit guld, från start och ännu är den toppen.
Tacksamhet över nyfunna vänner är bara förnamnet.
Tankar jag aldrig tänkt och känslor jag bara trott att jag känt.
Jag är 28 år, har en bebis i magen och en fin sambo som snart är pappa till mitt barn.
Det där magiska - en pappa.
Jag är helt övertygad om att André kommer bli den bästa av pappor. Den där finaste sorten som alltid kommer att finnas där. En såndär lite introvert pappa som aldrig säger "Jag älskar dig" men som man alltid vet känner så. Eller så blir han jätteduktig att säga det till sitt barn. Oavsett är bägge minst lika bra. Det är inte att man säger det utan att det känns.
André är så fantastiskt ödmjuk och varm, det finns ingen som honom, åtminstone inte som jag mött tidigare.
Han dras med dåligt samvete i situationer där man önskar att han skulle säga ifrån, han yppar aldrig ett ont ord om någon och är så väldigt sällan arg. Han tystnar hellre än att ta en diskussion. Jag kan nog inte ens föreställa mig alla de gånger han borde blivit arg på mig men bitit ihop istället. Bara de gånger jag märker det är tillräckligt många för att jag ska se så tydligt att måttet är rågat.
Vi har våra olikheter, det ska gudarna veta. Men, vad vore vi för par om vi inte kompletterade varandra.
Han är strulig och jag är strukturerad.
Han är lat och jag är en arbetsmyra.
Han vilar först och jag vilar sen.
Han är underbar och allt jag någonsin önskat mig. Det förstår jag ju.
Nu ska vi bli tre, lite av allt det där lugna, harmoniska och min starka vilja och oförmåga att vänta.
Vad som än händer, i varje misslyckande jag kan tänkas ställa till med så vet jag att André finns där och är tryggheten själv. Precis det ett barn behöver.
Vad som än händer, i varje misslyckande jag kan tänkas ställa till med så vet jag att André finns där och är tryggheten själv. Precis det ett barn behöver.
André, jag älskar dig, är och förblir oerhört tacksam att du är precis som du är. Även de gånger vi inte kommer överrens så är du den bästa för mig.
❤️
