Jag tänker att det är jag som lär Abbe hur han ska se på sig själv och sin omgivning. 

När han får lära sig att mamma trivs som hon är, inte klagar på sig själv framför honom och mår bra med sin lite hängiga mage och platta rumpa så kommer han förstå att det är sunt. 

Kanske inte sunt i den form att vara överviktig men hälsosamt att vara nöjd och glad med sig själv. 

Jag kommer aldrig någonsin klaga på andra inför mitt barn. Säga nedsättande saker om andras utseenden. De är förmodligen nog så kritiska själva och behöver inte ett samhälle som pekar ut deras fel och brister. 

Och OM de inte är kritiska eller har dålig självkänsla - skönt för dem! 

Tillsammans med min son ska jag kämpa för ett lite sundare samhälle där fler får möjlighet att vara och se ut precis som de vill, utan att andra lägger sig i. 

Vi bygger framtiden, vi föräldrar. Vet ni det? 

Här är Abbe, känner på mammas mage och han tycker förmodligen att jag är världens finaste mamma. Så - varför ska inte jag kunna tycka detsamma?

❤️