Hur hamnade jag här, som en utav 100 deltagare i IKEAs projekt "Hållbara ihop"? 

När jag stötte på annonseringen inför projektet så tänkte jag "Ja, det här är min chans att lära mig mer och faktiskt göra skillnad!"

När jag vart mamma så började mina tankar gå från just tankar till vilja att försöka men på något sätt har jag fastnat däremellan ändå.

Jag har funderat mycket på hur planeten kommer att se ut om ett tiotal år och vad som kommer hända med världen som min son ska växa upp i. Hur kan vi göra något för att bevara den och få den att räcka längre?

Jag har källsorterat i smått, det är det jag kommit till. Plast, papper, kartong, metall och glas. Jag har inte funderat på något annat.

Inte funderat hur vi kan spara på el, inte hur vi kan optimera andra lösningar till att spara på jordens resurser. Inget.

Jag är egentligen ett oskrivet blad med en inlärd sanning - att det är svårt att tänka smart kring miljön. Det krävs ju så mycket.

Mina förväntningar kring projektet är att vi ska bli riktigt bra på att skapa nya vanor utifrån ett miljöperspektiv, att vi ska implementera lösningar som ska kännas självklara för vår familj. Ett nytt sätt att leva som också förs vidare till vår son, som sedan blir en del av hans liv och generationer därefter. 

Att han lär sig redan från tidig ålder betyder att det blir en självklarhet för honom att leva på ett miljövänligt sätt och det känns extra viktigt.

Vidare ser jag fram emot att få lära mig att det finns så mycket mer än källsortering att göra, hur jag handlar mat, hur jag förvarar den, hur jag äter den är alla delar i ett led som jag ser fram emot att lära mig mer kring. 

Det ska bli otroligt spännande att ta del av detta projekt, bidra och inspirerar andra som är precis som jag, en vanlig mamma, i ett vanligt hem med viljan att bidra. 

Många bäckar små, ett fint uttryck när man tänker efter.