Det här med illamående.. Och dofter... Och smaker..
Och orutinen.

Jag började må illa direkt efter att jag fått bekräftat att vi skulle bli tre. Jag kräktes hipp som happ, när som helst och utan speciell förvarning.
Som tur är har jag inget större problem med att kräkas och mådde inte konstant jätte illa heller MEN faktum kvarstår - det är inte trevligt att må illa.

Illamående kom lite hipp som happ - i tid och otid. Allra helst på förmiddagen på jobbet. Jag kunde lungt och sansat gå till WC och kasta upp men det var ju inte supertrevligt!

Man kräks och mår illa, vill inte äta eller VILL ÄTA ALLT när man väl blir hungrig då illamåendet släpper efter. Jag rekomenderar att äta vad som helst, bara man äter. Sen är det givetvis olika för hur mycket man kräks, vad som får en att må illa vs må lite bättre.

Som i alla andra fall - whatever floats your boat.
Och lyssna inte på alla andras tips. Ät det du får i dig, kanske kan det vara bra att inte få blodsockerfall under tiden du mår som mest illa - jag tänker att det kanske blir "dubbelåligt"?

Det bästa för mig var att jag äntligen började att äta frukost, det har jag fortsatt med och kommer att göra. Att få i mig riktigt på morgonen gör att jag orkar lite bättre under dagen.

Tröttheten de första 12 veckorna var bedövande, den hänger kvar fast i en mildare grad. Jag hade kunna somnat sittande - stående - vart och när som helst. Jag är fortfarande trött eftersom jag lever precis så som jag gjorde innan bara det att energin ska gå åt en till människa nu.

Man kräks - det är lame - försök bara hitta det som fungerar för dig.
Kanske är det en påse polly vid sängkanten eller havregrynsgröt på kvällskvisten?