Hemkommen från bion ligger jag och reflekterar över debatten kring 50 shades of Grey. 

Kritikerna hävdar att Anas känslor spelas ut mot Mr Greys önskemål.

Hennes vilja att bli älskad används av Mr Grey för att han ska få spöa henne i hans "playroom". Jag tror jag håller med.

Det är inte en film för små tjejer, de som inte har tillräckligt god självkänsla och självkännedom kanske tror att man ska ställa upp på saker som man egentligen inte vill.

Huga, Anas hjärta måste gå i tusen bitar varje gång hon får ta ett steg bakåt efter att Grey fått henne att hoppas genom romatiska gester eller ömheten han stundvis ger henne. 

Tur jag läst böckerna!

Filmen då - lika frustrerande som böckerna. När boken börjar få lite handling i form att relationsutveckling eller annat så ska det gökas. Det gökas mitt i handlingen. Det förstör liksom. 

Ana kan vara förtvivlad och ledsen o mitt uppi känslostormen så ska de till.. 

Ah, det är inte passion i min bok - det är näst intill löjligt. 

Det ända som fick mig att bortse från allt nuppande var nyfikenheten.

Fick Ana någonsin sin kärlek till Christian Grey besvarad annat än via sex? 

Svaret får ni ta reda på själva. 

I övrigt kan jag konstatera att huvudrollsinnehavaren i filmen visar brösten i 50% av scenerna hon är med i. Han visar röven i några sekunder. Thats it.